DOBERMANN - Allround / livlig /vänlig
En Dobermann är alltid upplagd för nya äventyr och tar sig an varje uppgift med glädje. Här har vi en vänlig, aktiv hundras som passar för de flesta hundsporter. Den vill gärna sitta i knät och alltid vara med.
Med sin ståtliga hållning, både kraftfull och elegant, väcker en Dobermann ofta respekt hos betraktaren. Men den är på inget sätt en diva. En Dobermann vill visserligen gärna vara i centrum i sin familj, men det är bara för att den allra helst vill vara så nära som möjligt. Den sitter gärna i knät som sover helst i sängen med sina människor om den får. Det är en utmärkt allroundhund som passar för det mesta en hundägare kan tänkas vilja hitta på.
-Dobermann fungerar i alla hundsporter, det är en hund som trivs med aktivitet. Anledningen till att jag valde Dobermann en gång i tiden var för att jag sökte en hund som var en bra sporthund och familjehund, hade kort päls och såg vacker ut. Dobermann stämde in på allt, berättar Camilla Rönnqvist, uppfödare, exteriörbeskrivare, internationell IGP-domare samt ordförande i Svenska Dobermannklubben.
Rasens paradgren är just den internationella prövningsordningen, IGP. Denna skyddshundsport, som inte räknas till de allmänna hundsporterna, består av tre delar - spår, lydnad och skydd - och många Dobermann är särskilt lämpade för denna sport. Du kan inte vara en soffpotatis om du skaffar Dobermann. Precis som med många andra stora, aktiva hundraser behöver man som hundägare se till att ägna cirka tre timmar om dagen åt att aktivera sin hund både fysiskt och psykiskt.
- Mental stimulans är helt nödvändig. En Dobermann måste få arbta med sin hjärna, annars är risken att du får en stressad hund. Spårarbete är ett exempel på en bra övning, berättar Thord Byström, som är exteriördomare och aktiv inom rasklubben.
Dobermann är en livlig, modig och tillgiven hund. Den kan vara tuff och är du förstagångsägare bör du vara påläst innan du skaffar Dobermann. Men rasens mentalitet har utvecklats väldigt mycket under de senaste 10 till 20 åren. Rasklubben har med hjälp av Mentalbeskrivning Hund (MH) arbetat för att förbättra rasens socialitet men fortfarande finns en del hundar som brister i denna egenskap. Rasen har en viss skärpa, men är du konsekvent och trygg i din hantering så är det inget problem.
- Rasen har haft ett rykte om sig att vara lite svårare som just förstagångshund. Men jag tycker att man kan vara förstagångsägare bara man har en aktiv livsstil samt läser på om hundhållning i allmänhet och rasens egenskaper i synnerhet. Då ska en Dobermann fungera även om man inte är proffs, säger Camilla Rönnqvist.
Duktiga draghundar
En Dobermann är en lojal kamrat för livet. Som familjehund är den social, lekfull och tålig med barn. Om man inte vill ha sin hund nära ska man definitivt inte skaffa en Dobermann, den följer gärna med dig ända in på toaletten. Den fungerar oftast fint i flock och leker gärna med sina hundkompisar. Hundarna har hög uthållighet och är självständiga i sitt arbete. De är exempelvis så pass duktiga draghundar att den i Svenska Draghundsportförbundets klassindelning har en egen dragklass tillsammans med Siberian Husky och alltså inte tävlar i samma klass som övriga brukshundraser.
Hälsomässigt förekommer en sjukdom, DCM, som är en ärftlig hjärtsjukdom inom rasen. Den är problematisk bland annat för att symtomen oftast inte kommer förrän hundarna är runt fyra till fem år gamla, vilket gör att de redan kan ha hunnit verka i avel. I dagsläget finns inget genetiskt test för att upptäcka sjukdomen. Sverige är dock ett av de länder som ligger i framkant med att undersöka hundar med ultraljud och 24-timmars EKG för att finna tidiga spår av sjukdomen.
- Vi har en officiell avelsrekommendation och officiell registrering av dessa resultat som ingår i rasens hälsoprogram. Ett långt och bra samarbete med kardiologer och Svenska Kennelklubben, SKK, gör att vi är först i världen med ett sådant hälsoprogram och registrering av officiella DCM-resultat, berättar Camilla Rönnqvist.
Numerärt liten ras i Sverige
Rasklubben rekommenderar att avelsdjur ska hjärtscreenas inom 12 månader innan beräknad parning och därefter varje år så länge de går i avel. Det är en stor kostnad som uppfödare får ta för att undersöka hundarna, och även om det inte finns någon statistik ännu så upplever de kardiologer screenar hundarna att antalet hundar med symtom minskat något sedan hälsoprogrammet startade i december 2010. Dock finns ett stort mörkertal eftersom det främst är avelsdjur som undersöks. Man beräknar att cirka 50% av alla Dobermann har sjukdomen. En drabbad hund kan vara till synes frisk i många år av sitt liv och sedan insjukna hastigt i äldre ålder. Detta gör det väldigt svårt för uppfödarna att veta om de avlar på friska djur.
Dobermann är en numerärt liten ras i Sverige och har, som många brukshundraser, en nedåtgående trend vad gäller födda valpar. För tio år sen registrerades cirka 400 valpar per år av rasen. Ett tag var antalet nere på 60 till 70, men de senaste tre åren har trenden varit positiv och antalet valpar har ökat till omkring 100. - Vi har gjort en lång och bra resa till där vi är idag, konstaterar Camilla Rönnqvist.
Exteriören har haft något lägre prioritet och det syns bland annat på att det numera i Sverige finns en del hundar med oädla huvuden och ett litet tapp i kraft och elegans. I övrigt har rasen en funktionell och hållbar exteriör. Man vill bland annat öka antalet djur som testas för DCM samt röntgas för höftledsfel och förbättra kunskapen om rasens rörelseapparat.
Få rädslor
När det gäller mentaliteten visar de senaste tio årens statistik för MH-beskrivning att Dobermann har få kvarstående rädslor, bra lekfullhet samt låg skotträdsla. Rasklubben önskar mer av nyfikenhet samt leklust på avstånd. Man har tidigare haft problem med tillgänglighet och socialitet, men det har förbättrats markant de senaste 10 åren. Klubben rekommenderar inte uppfödare att använda avelsdjur som ligger lågt i socialitet och tillgänglighet.
Även om hälsa och mentalitet ligger före i prioritering så är det även stort fokus på exteriören nu för att minimera risken för framtida ytterligheter. Det handlar om att vidareutbilda domare, exteriörbeskrivare och funktionärer. - En funktionell hund kan samtidigt vara vacker, fastslår Thord Byström.
Skarpt ursprung
Rasnamnet anknyter till den första kända uppfödaren Karl Friedrich Louis Dobermann, som levde i staden Apolda i Tyskland mellan 1834 och 1894. Förutom uppfödare var han också skatteindrivare, hästslaktare och stadens hundfångare. Från infångade lössspringande hundar handplockade han särskilt skarpa hundar för avelsbruk. De så kallade slaktarhundarna utgjorde troligen den främsta grunden för Dobermannrasen.
Dessa hundar, ett slags föregångare till nutida Rottweiler, blandades med en Schäfervariant från Thüringen som var svart med roströda tecken. Från denna blandning framavlade Karl Friedrich på 1870-talet Dobermann som vid denna tid fick sina bruksegenskaper. Senare kom även Manchesterterrier och Greyhound att ingå i rasen.
Dobermann användes flitigt som polishund och fick därför benämningen "gendarmerhund". Vid jakt användes den främst för skadedjursbekämpning. Mot denna bakgrund var det närmast självklart att Dobermann redan i början av 1900-talet blev erkänd som polishund i Tyskland. När rasen kom till Sverige, också i början av 1900-talet, kallades den Släthårig tysk råtthund. Namnet ändrades dock snabbt till Dobermannpincher. Idag heter rasen bara Dobermann då man anser att rasen inte har nåt samband med Pincher.
Helhetsintryck: Medelstor starkt och muskulöst byggd hund. Genom sina eleganta linjer och stolta hållning samt sitt beslutsamma uttryck motsvarar den idealbilden av en hund.
Huvud: Skallen ska vara kraftig och i proportion till kroppen. Huvudets muskler ska vara väl utvecklade.
Käkar: Över- och underkäkar ska vara kraftiga och breda.
Ögon: Ögonen ska vara medelstora, ovala och mörka.
Öron: Öronen ska ha en passande storlek och vara ansatta på sidorna vid skallens högsta punkt. De ska idealiskt ligga tätt intill kinderna.
Hals: Halsen ska vara av god längd och stå i proportion till kropp och huvud. Hållningen ska vara reslig och visa uttalad ädelhet.
Kropp: Manken ska vara uttalad både i höjd och längd och bestämmer därmed rygglinjens lutning mot korset. Ryggen ska vara kort, fast och välmusklad.
Svans: Svansen ska idealiskt bäras uppåtsvängd i en lätt kurva.
Rörelser: Rörelserna har särskilt stor betydelse både för prestationsförmågan och det exteriöra helhetsintrycket. De ska vara elastiska, eleganta, rörliga, fria och vägvinnande.
Päls: Pälsen ska vara kort, hård och tät. Den ska vara slät och blank och jämnt födelad överallt.
Storlek: Hanhund: 68-72 cm, 40-45 kg. Tik: 63-68 cm, 32-35 kg.
HISTORISKA TIDPUNKTER:
1870-talet: Rasen skapades i Tyskland av Karl Friedrich Louis Dobermann
1900-talets början: Rasen blev officiellt erkänd som polishund i Tyskland.
1911: Rasen introducerades i Sverige under namnet Släthårig tysk råtthund.
1968: Avelsavdelningen för Dobermann bildades i Sverige.
2018: 50-årsjubileum för Svenska Dobermannklubben.